Jag såg idag på Twitter via en länk från @emanuelkarlsten att Egmont lägger ner tidningen Bamses Facebook-sida. De skriver:
”Hej, alla som följt vår Bamse-sida på Facebook!
Vi kommer att stänga ner denna sida och i stället lägga mer tid på utveckling av vår hemsida bamse.se som många av våra läsare regelbundet besöker.”
Ett flertal personer skriver i kommentarerna att det är synd att sidan ska stängas. Bamses sida hade drygt 3000 följare innan den stängdes. Självklart är det ett fritt val att som förlag välja om man tycker att det är värt de resurser som krävs för att driva en Facebook-sida för en publikation. Och kanske är det rätt, målgruppen kanske är för ung för Facebook. Men genom att lägga ner sidan nu så tappar man också värdet i en upparbetad relation med 3000 personer.
En annan nackdel med att lämna en sådan viktig kanal som Facebook är förstås att om den som inte äger ett varumärke finns där och fyller det med mening, så kommer någon annan att göra det i dess ställe. I synnerhet gäller det en så känd figur som Bamse. Redan idag finns en sida på Facebook som har över 80.000 följare. Den drivs inte av Egmont och troligen inte av någon annan med koppling till Rune Andréasson eller förlaget heller. Istället är det fritt fram att fylla Bamse-sidan med allsköns spam eller vad som nu faller en in att skriva där. De senaste inläggen på sidan är helt irrelevanta statusuppdateringar och ”reklam” för något dataprogram.
Nu när Egmont lämnat Bamse så lämnas hans rykte vind för våg på Facebook. Det enda ställe där de som gillar Bamse kan uttrycka sitt ”stöd” på nu är på en sida helt utan styrning. Webbsidan Bamse.se är till synes en sajt för envägskommunikation, vilket kan indikera vilken typ av kommunikation som förlaget inriktar sig på och då passar inte Facebook in.
För de flesta företag gäller att deltagande i sociala medier kan underlätta kommunikation och positionering på marknaden. Har man resurser så kan sociala medier vara bra kanaler för att bygga relationer med olika målgrupper och för att fylla sitt varumärke med mening. Men väljer man att stå utanför så riskerar man att andra fyller tomrummet som man lämnar efter sig. Att stå helt utanför sociala medier är i själva verket sällan ett bra alternativ.
Sedan är det förstås smart att ändra sin webbsida innan man stänger ner sin Facebook-sida.
Instämmer, konstigt att man inte bevakar sitt varumärke. Här i Göteborg drivs inte Göteborgs Stads Facebook-grupp av staden (utan av en privatperson som gissningsvis gillar sin stad).
(När jag för något år sedan var på föreläsning kring sociala medier så berättade man fr Göteborgs Stad att man funderade på vad man skulle göra åt saken, man undersökte, och då hade man precis givit ut en skön pappersbroschyr om sociala medier.. Tanken att helt enkelt köpa/förhandla/försöka ta tillbaka sin FB-sida verkar ännu inte ha blivit aktuell?)