bloggare | Sociala medier

Blogglänkar inte längre ett tillräckligt bra mått på inflytande

Är bloggen död? Det är en fråga som inte minst jag ställer mig med jämna mellanrum. Ganska ofta händer det att man lägger ner mycket tid på ett blogginlägg med, som jag själv tycker, ett högt läsvärde. Det krävs ett flitigt delande på Facebook, Twitter, LinkedIn och Google+ för att folk ska upptäcka blogginlägget och läsa det. Väldigt få av mina bloggläsare kommer längre hit via RSS-läsare eller andra former av prenumerationer och ännu färre är det som faktiskt reagerar på mina inlägg och länkar tillbaks från sin blogg.

Bloggen är dock inte död, trafiken hittar hit men tar andra vägar. Facebook och sök är mina två främsta trafikkällor, men även Twitter och LinkedIn där den senare växer i betydelse.

Få länkar när konversationen sker på Twitter och Facebook
Under bloggens livligaste period när debatter rasade och man länkade friskt till andra bloggar så tittade jag mycket på sajter som Knuff.se och Bloggportalen.se. Där visades vilka blogginlägg och nyheter som det pratades mest om. Oftast rörde det sig om politik, media och en eller annan tidig bloggstjärna som låg i topp. Idag ser det inte alls ut så. Det bloggas fortfarande men konversationerna kring innehållet sker inte längre via kommentarer på andra bloggar utan antingen i kommentarsfält eller i andra sociala nätverk som Twitter och Facebook.

Litteraturbloggar de mest länkade
På Knuff.se finns en topplista med de 50 bloggar som fått mest ”knuffpoäng”, vilket är ett mått på antal länkar till en blogg men också viktat beroende på vilken blogg som länkar och när. Här dominerade politik och media länge i toppen men nu är det något otippat istället litteraturbloggar som helt dominerar topplistan och sju av de tio med flest poäng handlar om böcker.

Bloggen med mest knuffpoäng just nu är Lyrans Noblesser, en litteraturblogg som varit igång sedan 2008 men som jag aldrig tidigare hört talas om. Bland annat tack vare bloggutmaningar till andra bloggare och att bloggen ingår i ett bloggkollektiv så sker här en konstant dialog där olika bloggar länkar till varandra och därmed lyfts i topplistorna. Det är lite intressant att se att denna nisch tydligen fortfarande verkar på ett sätt som många andra bloggare slutat med för flera år sedan. Detta verkar helt enkelt vara en relativt stark community med en livlig konversation via bloggar. För om man tittar på till exempel på Lyrans Noblesser så är det väldigt få av blogginläggen som delas på Twitter och Facebook. Dialogen sker huvudsakligen via bloggarna istället (även om många av dessa bloggar också har aktiva Facebook-sidor förstås).

Bloggportalens topplistor visar få länkar
Samma bild visas på Bloggportalen där många av de mest länkade bloggarna handlar om böcker. Men inom de flesta andra kategorier är dock trenden att få bloggare länkar till andra bloggar. I min nisch ”reklam och PR” där det förr krävdes kanske 10-20 länkar senaste månaden för att komma upp på topplistan krävs idag en enda länk för att komma in på topp 10. Topp 20 är inte ens komplett, det finns bara 17 bloggar på listan och en av dem är tex företagsbloggen Ekstrands fönster, ytterdörrar och innerdörrar som inte uppdaterats sedan i mitten av juli.

Hur hittar man inflytelserika bloggar?
Blogglänkar är fortfarande ett bra ”betyg” på en blogg, men enbart länkar är inte längre ett tillräckligt bra mått på en bloggs inflytande utan behöver kompletteras med fler faktorer. Så vad förutom besöksstatistik kan man använda för att hitta inflytelserika bloggar? En rekommendation är att titta bredare, som tex Cision gör när de rankar bloggar:

”…en metodik som utgår från inlänkar, relevans, hur ofta bloggen uppdateras, läsarkommentarer och delning i sociala medier, Twitterföljare och Facebook-likes.”

Har du fler idéer så kommentera gärna.

Fotnot: Antalet svenskar som bloggar har visserligen planat ut men 2013 var det fler än någonsin som läste bloggar.

Foto: Flickr

DN:s expertbloggare kopierar från andra bloggare

På DN.se idag så svarar DN’s karriärrådgivare Charlotte Hågård på frågan om man måste finnas med på Facebook idag för att få ett jobb. Ett av råden är att man bör söka runt på nätet för att se hur andra har gjort för att marknadsföra sig. Det verkar Hågård ha gjort, för hela första stycket är lyft från detta blogginlägg av Joakim Lindström, med några få justeringar. Att det inte råder någon tvivel om att texten är tagen från Lindströms blogginlägg blir tydligt när man jämför de olika versionerna. Hela satser och meningar är ordagrant återgivna och i några fall bara justerade där ”man” är utbytt till ”du”.

Även meningen ”Hitta positiva förebilder i människor som använt sociala medier på ett bra sätt i sitt sökande efter nytt jobb.” är helt ordagrant tagen från Nina Jansdotter (jag hittade den via den här sajten som rankar bra i Google på söka jobb i sociala medier). Därifrån verkar också detta citat taget, med viss justering: ”Att bygga upp ditt personliga varumärke tar tid. Du behöver avsätta tid för att bygga dina goda relationer på nätet som du sedan kan ha nytta av när du söker jobb.”

Hågård anser, liksom jag, att om man är duktig på ett område kan man starta en expertblogg för att visa andra vad man kan. Men om man gör det bör man skriva sina egna texter, eller åtminstone länka till sina källor, annars kan din expertblogg bli ett ”career ending move”.

Tipstack till Joakim Lindström som noterade likheter i texterna först.

När blogg-PR går riktigt fel

Det vimlar av bloggare som blivit maktfaktorer inom sin nisch, vilket företag och organisationer förstås vill dra fördel av. Helst då genom kontakter som gynnar både bloggaren och företaget. Men blogg-PR är inte alltid så lätt. Ärliga försök till bra samarbeten kan landa helt fel hos enskilda bloggare av olika anledningar. Kanske har PR-byrån gjort dålig research vad gäller hur vissa bloggare ställer sig till samarbeten och propåer från företag, eller så har man bara helt skilda åsikter om vad som är ett ”bra erbjudande”. Anton har skrivit bra om det på Fyranyanser.se.

I andra fall ser det bara ut som att en riktigt usel idé har förverkligats, med riktigt dåliga följder för alla inblandade. I New York lockade PR-byrån Ketchum ett antal matbloggare och mammabloggare till en italiensk restaurang där de skulle få möta kändiskocken George Duran och matkännaren Phil Lempert. De fick också bjuda med ett par av sina läsare till restaurangen.

Men istället för att serveras en härlig fyrarätters italiensk middag från Durans kök, serverades bloggarna i hemlighet frusen lasagne av märket Marie Callender från ConAgra Foods. Inte nog med det, dessutom filmades de av dolda kameror och tanken var att dessa filmer sedan skulle användas som marknadsföring på YouTube, på företagets sajt och även av bloggarna själva.

Tricket föll dock inte bloggarna på läppen som skrev rasande bloggilägg med citat som detta:

”Our entire meal was a SHAM! We were unwilling participants in a bait-and-switch for Marie Callender’s new frozen three cheese lasagna and there were cameras watching our reactions.”

”The first thing out of my husband’s mouth was waste of time and I was reduced to tears. Not only had I been duped but now my husband was mad at me and my guests/pediatrician must of thought of me terribly. Its even crossed my mind that I may need to find a new pediatrician, I was that embarrassed. My only comfort was as we left, his wife said to me, Thank God he at least cooked the rest of the meal. But that also hinted at the major disappointment.”

PR-branschen har tillräckligt dåligt rykte för att man ska ha råd att lura bloggare och ge så här dåliga råd till sina kunder. Ärlighet varar inte bara längst, det besparar dig också obehagliga överraskningar. Inte minst när du är aktiv i sociala medier.

Skillnaden mellan disclaimer och disclosure

I sociala medier och främst bland bloggare använder många de två engelska begreppen disclaimer och disclosure för att begränsa ansvaret för innehållet och för att förtydliga hur innehållet i t ex bloggen påverkas av olika faktorer. Men orden används nästan oftare fel än rätt och därför tänkte jag försöka förtydliga vad som är en lämplig användning.

Disclaimer

En förklaring som är avsedd att begränsa avsändarens ansvar, i första hand juridiskt. Exempel: ”åsikter som uttrycks i den här bloggen är mina egna och är inte representativa för min arbetsgivare eller dess kunder”. Avsikten med en disclaimer är ofta att frånsäga sig en del av ansvaret för det innehåll som man publicerat, vilket kan ses som både ett moraliskt och juridiskt ansvar. Det kan gälla att man inte tar ansvar för innehållet på de sajter som man länkat till (då detta innehåll t ex kan ändras utan skribentens vetskap och fyllas med innehåll som skulle kunna upplevas som stötande), att det i texten finns osäkerhetsmoment man inte kan garantera är helt korrekta, eller helt enkelt som ett statement att det här läser du på egen risk.

Det kan också handla om att markera att bloggen publiceras utifrån lagar och värderingar som gäller i ett land och att bloggaren inte tar ansvar för om detta skulle kränka någon i ett annat land. Huruvida en disclaimer faktiskt har någon juridisk verkan i en tvist är dock en helt annan fråga.

En disclaimer läggs oftast i texten som förklarar vad bloggen handlar om. (Se även Wikipedia)

Nyckelord: ansvar.

Disclosure

Används när man vill öppet redovisa potentiellt dolda faktorer som kan påverka innehållet i t ex en blogg. Om du skriver om ett företag där du tidigare har arbetat, kan detta påverka dina värderingar och din text och för att undvika misstankar om syftet med texten väljer många att vara transparenta. Detsamma gäller om du har annonser eller på något annat sätt finansiella kopplingar (aktieägare, anställd etc) till ett företag eller varumärke du bloggar om. Ovanstående gäller också om organisationer, partier, föreningar och så vidare där kopplingarna oftare är intressemässiga än finansiella. Disclosure kan också ha att göra med relationer (du har någon form av relation till en person i texten). Syftet med disclosure är att minska misstankarna om en dold agenda bakom ditt innehåll och att sätta rätt förväntningar hos läsaren.

En disclosure-text läggs oftast i anslutning till ett blogginlägg. (Se även Wikipedia)

Nyckelord, ärlighet, påverkan.

Nu när du vet vad som är vad, kan du gå in på min engelska blogg Media Culpa och läsa den ultimata disclaimern.

Smygreklam på bloggar

Jag är intervjuad i en artikel idag i Göteborgs-Posten, om att det är vanligt med smygreklam på svenska bloggar. Ett exempel på hur företag kan köpa blogginlägg beskrivs i artikeln, nämligen via tjänsten Blogvertiser. De betalar helt enkelt bloggare för att nämna deras kunder i bloggen. Om liknande blogginlägg inte är annonsmärkta eller att det inte tydligt anges att bloggaren fått betalt för att skriva, då är det inte bara etiskt tveksamt (enligt mig), utan även ett brott mot marknadsföringslagen.

Tyvärr följer inte artikeln upp med något resonemang kring effekterna av Blogvertisers affärsmodell och hur det påverkar bloggare och konsumenter. Men bloggaren Jezper.se gör det i inlägget ”Detta blogginlägg är inte köpt”. Läs gärna det.