Etikett: PR

10 saker att undvika när du bygger relationer med bloggare

För några år sedan började PR-ansvariga och andra kommunikatörer sakta inse att bloggare började bli en maktfaktor. De var en målgrupp man i bästa fall ville ha en relation till, i sämsta fall endast ville pracka på sina pressmeddelanden. Det här med blogg-PR är ju egentligen inget svårt, det krävs lite sunt förnuft och att man orkar sätta sig in i mottagarens position då och då. Ändå misslyckas företag konstant med att bygga värdefulla relationer med bloggare.

En del bloggare har fått den tvivelaktiga äran att hamna på företagens medielistor och får därmed pressutskick med jämna mellanrum. En viktig detalj, vilket jag tjatat om i många år, är att du når bloggaren som privatperson. Journalister skickar du pressmeddelanden till i deras yrkesroll. Därför krävs lite mer fingertoppskänsla när man kontaktar bloggare.

Jag får löpande pressmeddelanden från företag, jag tror jag har hamnat i någon kategori för ”media” som inriktning, vilket slöa PR-människor tolkar som att man kan skicka vad som helst till mig. Och det kan man ju, men jag skriver aldrig något om det och ni stör mig bara med era meningslösa utskick.

Låt mig ge ett exempel, inte för att det är kul att hänga ut företag, utan för att jag hoppas de ska se det här och kanske lära sig något. Jag har länge fått pressmeddelanden från Stena Line. Tror ni de handlar om något som den här bloggen tar upp? Nix, det gör de aldrig. Dagens pressmeddelande handlar om att ”Stena Lines bokningar till Polen slår alla rekord”. Grattis, men jag kunde inte bry mig mindre.

I normala fall är detta inget jag hänger upp mig så mycket på, det går oftast att klicka i en ”unsubscribe-knapp” så att man slipper dessa utskick. I fallet med Stena Line gör det inte det. Dessutom saknas det en e-postadress i utskicket till den informationsansvarige. Därför var jag tvungen att googla fram hans adress och mejla. Jag bad dem vänligt att ta bort mitt namn från mejllistan eftersom deras nyheter var ointressanta för mig, vilket de lovade. Naturligtvis slutade inte utskicken att komma, så mitt namn står fortfarande med på deras medielista.

Som en isolerad händelse är det ingen stor sak. Multiplicera det med 10 eller 20 eller 30 företag och du börjar få ett problem i din mejlbox. Det kan inte vara så svårt att hantera en sådan här fråga på ett bra sätt. Det riktigt tråkiga är att inte mycket har blivit bättre de senaste åren. Jag upplevde samma sak redan 2007, därför tänkte jag att det var dags att återpublicera: ”Media Culpa’s top 10 blog pitch pet peeves”. Jag får inte längre utskick från Kristdemokraterna, men tankarna nedan är fortfarande skrämmande relevanta:

1. Don’t send me press releases about stuff I don’t blog about.
You would be amazed if you knew the kind of press releases I get. I have been on the Swedish Christian Democrats mailing list since the last election. Hello! I don’t write about politics and I have no intention to start now. Read my blog for a while so you get a sense of what topics I cover.

2. Don’t send me press releases from a generic sender.
Who on earth is “mediaservice”? Answer: the Swedish Christian Democrats again. I would rather have a dialogue with an identifiable human being.

3. Don’t send me attachements.
It’s bad enough if you send attachements to someone’s job, but you are sending me this stuff to my home computer. If this thing breaks, I’m toast. I don’t have an IT support to call if I get at trojan or a virus. I can’t afford to open anything with an attachement if it’s not from a trusted sender.

4. Don’t send me press releases with nothing but attachements.
How dumb are you if the only thing there is in the email is a jpeg file? Do you really expect me to open this crap? One of Sweden’s largest media corporations should read this and be ashamed. Bonus pet peeve: the attachement is 5 MB or more.

5. Don’t send me press releases with vague headlines.
Same company as above. Don’t send me an email just telling me to “hold the date” and forcing me to open an image file to find out what the date is about. I won’t do it.

6. Don’t send the same personalized letter twice, from different people.
Leading PR agency advises leading software company. Sends very nice letter to bloggers, asking if they can send a press release about a news story. Same “personalized letter” comes slightly adjusted from a second person at the same company a few weeks later. That makes our “dialogue” feel fake.

7. Don’t send me yesterday’s news.
Same PR agency as above. Sent me a press release dated the day before (yes, really!). And besides, the whole story had already been covered the same morning by the leading business daily, which made it not so interesting for me.

8. Don’t send me the same release twice within ten minutes.
This happens more often than you could imagine. Oh please, check your mailing lists for duplicates, would you? Bonus pet peeve: if you mess up and need to send out a new corrected press release, don’t demand that the blogger who just blogged the story shall update his blog post within minutes. I take responsibility for my own content and reputation, thank you very much.

9. If I tell you to stop, please do.
If you wonder why I have chosen to only name the Christian Democrats on this list, it is because they are the absolute worst on blogger relations. When I finally got tired of observing them making fools out of themselves, I sent them a polite email telling them to remove me from their mailing list because I wasn’t interested. That’s exactly one week ago and I still get their press releases. Nike was right: just do it!

10. Don’t send press releases at all.
Get to know me. Build a relationship. That’s why there is a ‘social’ in front of ‘media’ when we talk about blogs.

Topp 10 bloggar inom PR och kommunikation i Norge

I slutet av 2010 hamnade båda mina bloggar, Sociala Medier och Media Culpa, på Cisions lista över de 10 främsta bloggarna i Sverige inom PR och kommunikation. Nu har Cision tagit fram motsvarande lista i Norge och på topp 10 hamnar dessa bloggar. Grattis till samtliga.

1. Thomas Moen
2. Suongirs blogg
3. MYRSTAD’S BLOGG
4. HANSPETTER.INFO
5. PRPRAT.NO
6. BM-bloggen
7. Cecilie Staudes blogg
8. Nucleus
9. So what’s up?!
10. Difis kommunikasjonsblogg


När blogg-PR går riktigt fel

Det vimlar av bloggare som blivit maktfaktorer inom sin nisch, vilket företag och organisationer förstås vill dra fördel av. Helst då genom kontakter som gynnar både bloggaren och företaget. Men blogg-PR är inte alltid så lätt. Ärliga försök till bra samarbeten kan landa helt fel hos enskilda bloggare av olika anledningar. Kanske har PR-byrån gjort dålig research vad gäller hur vissa bloggare ställer sig till samarbeten och propåer från företag, eller så har man bara helt skilda åsikter om vad som är ett ”bra erbjudande”. Anton har skrivit bra om det på Fyranyanser.se.

I andra fall ser det bara ut som att en riktigt usel idé har förverkligats, med riktigt dåliga följder för alla inblandade. I New York lockade PR-byrån Ketchum ett antal matbloggare och mammabloggare till en italiensk restaurang där de skulle få möta kändiskocken George Duran och matkännaren Phil Lempert. De fick också bjuda med ett par av sina läsare till restaurangen. Marie Callender's Chicken, Spinach and Mushroom Lasagna Multi-Serve Bakes

Men istället för att serveras en härlig fyrarätters italiensk middag från Durans kök, serverades bloggarna i hemlighet frusen lasagne av märket Marie Callender från ConAgra Foods. Inte nog med det, dessutom filmades de av dolda kameror och tanken var att dessa filmer sedan skulle användas som marknadsföring på YouTube, på företagets sajt och även av bloggarna själva.

Tricket föll dock inte bloggarna på läppen som skrev rasande bloggilägg med citat som detta:

”Our entire meal was a SHAM! We were unwilling participants in a bait-and-switch for Marie Callender’s new frozen three cheese lasagna and there were cameras watching our reactions.”

”The first thing out of my husband’s mouth was waste of time and I was reduced to tears.  Not only had I been duped but now my husband was mad at me and my guests/pediatrician must of thought of me terribly.  Its even crossed my mind that I may need to find a new pediatrician, I was that embarrassed.  My only comfort was as we left, his wife said to me, Thank God he at least cooked the rest of the meal.  But that also hinted at the major disappointment.”

PR-branschen har tillräckligt dåligt rykte för att man ska ha råd att lura bloggare och ge så här dåliga råd till sina kunder. Ärlighet varar inte bara längst, det besparar dig också obehagliga överraskningar. Inte minst när du är aktiv i sociala medier.

TT borde redovisa sina källor

Den som hängt med någorlunda i utvecklingen på medieområdet de senaste åren har väl knappast undgått att höra talas om modeordet ”transparens”. I takt med att sociala medier bryter ner gamla informationsmonopol har det blivit allt mer omöjligt, både tekniskt och ”moraliskt”, att undanhålla information eller skruva den för sina egna syften. När alla kan publicera åsikter och få sina synpunkter spridda i nästan realtid, sätter snart en armé av granskare in, så fort någonting i t ex media verkar det minsta osant. Ett av de tydligare exemplen på att traditionella medier blivit mer transparenta är trenden att de allt oftare länkar vidare till andra källor på sina webbsajter för att ge läsare möjlighet att gräva vidare och dessutom se att man inte gjort ett skevt urval i sin nyhetsrapportering. Åtminstone tolkar jag att det är därför man gör det.

När jag idag läser ett TT-telegram om att företag satsar på sociala medier så reagerar jag dock på den bristande redovisningen av källor. Telegrammet som publicerats av en stor mängd medier idag, som SvD, DN och SVT, berättar om en rapport som visar att företag i allt större utsträckning tar till sig sociala medier. I Sverige är siffran 62%, sett till hur många tillfrågade som använder web 2.0-tjänster.  TT uppger som källa till diagrammet följande:

”Det visar en rapport från ett stort IT-säkerhetsföretag, som genomförts bland över 1 000 beslutsfattare inom företag och offentlig förvaltning i 17 länder.”

TT publicerar alltså ett nyhetstelegram baserat på en rapport som tagits fram av ett företag, men man väljer att inte namnge företaget av någon outgrundlig anledning. Kan det vara att man inte vill ge företaget ”gratis publicitet”? För vad kan det finnas för annat skäl att skriva ”ett stort IT-säkerhetsföretag”, när man istället hade kunnat skriva ”säkerhetsföretaget McAfee”, för det är nämligen McAfee som gjort rapporten.

Nu skriver jag om detta sett från ett PR-perspektiv och säkert kan journalister eller personer verksamma på medieföretag ha en helt annan åsikt, men jag menar att TT borde uppge McAfee som källa av tre anledningar:

  1. Det är fair play. TT är ett kommersiellt företag som lever på att förmedla nyheter till andra medier och till företag. De flesta frågor på TT:s FAQ-sida besvaras med att man ska kontakta marknadsavdelningen. Och för att stödja affärsmodellen är TT naturligtvis måna om att medierna alltid visar att nyheterna kommit från TT. ”Vi är angelägna om att de alltid anger TT som källa”, skriver man bland annat som svar på frågan om huruvida medierna har rätt att ens ändra i texterna. Well, källhänvisningar goes both ways, menar jag. Du kan inte både kräva av andra att de redovisar dig som källa för att i samma stund strunta i dina källor, bara för att de råkar vara kommersiella företag (precis som TT är).
  2. Att inte göra det är kontraproduktivt. Tro inte att företag producerar rapporter för att TT ska ha något att sälja till sina kunder, utan att få någonting tillbaka. TT:s betalning är att man uppger källan och företagen får därmed publicitet. Jag överdriver och förenklar förstås, men om nyhetsbyråer som TT inte ”betalar tillbaka”, så kommer företag i det långa loppet att sluta producera gratisnyheter till TT som de kan ”sälja vidare”. I det korta perspektivet händer förstås ingenting, man biter ihop och hoppas på att en bättre relation med journalisten kan undvika samma flopp nästa gång. Men om detta blir normen kanske de istället kommer att börja vända sig direkt till slutkonsumenterna eller via bloggar och andra sociala medier istället?
  3. Det är en bättre service till läsarna. Det främsta skälet är naturligtvis att det är ett hån mot läsaren. Säg att jag vill veta mer om nyheten, hur ska jag kunna hitta rapporten? Inte ens en Google-sökning är särskilt enkel när man är så diffus i sin redovisning av källan. Som läsare har jag då ingen möjlighet att läsa mer och till exempel se hur metodiken bakom undersökningen varit. Det blir svårt för mig som läsare att bedöma trovärdigheten i informationen om jag inte kan hitta originalet. Det är helt enkelt bättre för alla parter om man berättar mer om var nyheten kommer ifrån. Även om TT kan känna sig ”köpta” av McAfees PR-avdelning.

Hela rapporten kan ni ta del av på McAfees hemsida. Se, det var ju inte så svårt att länka dit…

Fotnot: Jag har inte sett TT:s ursprungstext, men utgår från att formuleringarna ovan är från TT eftersom de är identiska i så många artiklar idag.

links for 2009-08-18